Där sitter hon i skuggan, flickan som alla vill vara. Hennes namn är Josefin, hon hatar det. "Den perfekta" kallas hon i skolan, hon förstår inte varför. Vad finns det som är så perfekt med henne? Allt de ser är det yttre, all smärta har hon döljt djupt inom sig. Vad vet de om skönhet egentligen?

För många är hennes mardröm en dröm. Som tonåring vill alla vara populär, nästan i alla fall. Det finns undantag, hon har alltid beundrat dem.

Vänner finns, men inga riktiga vänner. Ingen hon kan lita på, anförtro sig åt. Bara falska leenden hela dagarna. Hon kommer vagt ihåg hur allt detta började. Det var på ett disko i 8:an. Andreas skolans snyggaste kille hade bjudit upp henne till "when a man loves a woman", de hade dansat nära varan hela kvällen. Han var så öm då, så fin. Han hade frågat om de kunde ses igen. Hon hade känt sig varm i hela kroppen, av lycka. Hon hade redan då sett deras avundsjuka ögon iaktta dem, hade velat skrika åt dem att sluta.

De har varit ett par sedan dess, till och från. Andreas säger att han har ett behov. Hon orkar inte bry sig längre, han får göra vad han vill. Hon känner sig mest tom. De tror han är så underbar, om de bara förstod..

Där sitter hon i skuggan, gömmer sig för solskenet under en stor ek på skolgården. I handen har hon sin svarta bok, den hon gör hemliga anteckningar i. Runt halsen har hon en stor sjal, en sjal som gömmer kärleken Andreas ger henne. Hon är klädd i slitna jeans och en långärmad tröja. Ingen får se hennes hud. Han vill inte det.

Hon lyssnar på death metal, det är typiskt henne, det brukar Anders säga, när han ska komma på dåliga saker om henne. Men hon behöver det, lika mycket som hon behöver sin svarta bok, Lite av all ilska hon bär på kommer ut då.

Andreas kommer. En kyss på kinden och en arm över axlarna och sedan går de hemåt. Han berättar om de insatserna han gjort på musiklektionen, ackorden, riffen och det underbara ljudet. Hon ler och lutar sitt huvud mot honom.

Hemma hos honom kommer kyssarna, kelet, av med kläderna. Samma som alla andra dagar, hon hatar det. Men vet inte hur hon skall säga nej. Där kommer händerna, där kommer varma flåsningar, där kommer kyssarna som skall vara ljuvliga.

Hårda stora händer, hårda grepp. Skriker hon tar han i ännu mera. Så hon tiger, blundar och tänker på saknaden av något riktigt. Minut för minut, det känns som år. Tar det aldrig slut? Stor suck, flåsande och så är det över, för den här gången.

En puss på kinden och ord om att hon är perfekt. Hon vill slå honom hårt, så han tappar andan och inte kan resa sig, men hon gör det inte, hon ser tomt på honom och mumlar att det är han hon älskar.

Hon den perfekta, som har det så bra, som alla vill vara.